Advent är här. Ljuvligt för vissa. Stressande eller ångestladdat för andra. För somliga är det en rolig tid, men för andra är det en tid av ensamhet och då saknaden av någon de förlorat blir outhärdlig.
När det kommer till traditioner har jag en ganska ambvalent inställning till dem. Nånstans inne i mig finns ett frö. En önskan och kärlek till det traditionsbundna. Att knyta an till sitt ursprung och barndomsminnen.
Att hitta det frö och förstå det är en lättnad – En pusselbit av vem jag är, och hur jag är funtad. Ett behov. Insikten att jag egentligen inte behöver göra en massa saker för att möta det behovet. Jag behöver inte heller avstå från allt för att orka. Många gånger har jag upplevt den där lilla längtan inne i mig, och att det jag upplevt som krav eller förväntningar från andra egentligen kommer från min egen önskan.
Det där lilla fröet får det svårt när det ska möta verkligheten. Där ska vi anpassa den till ekonomi, energi, normer och tid. Våra omständigheter och fysiska begränsningar. Där uppstår krocken, stressen och kaoset. Känslan vi hade inom oss blir istället till en belastning och ett hinder. Ibland kommer förstås också kravet utifrån, men saken är den att när vi reagerar väldigt starkt på vad någon sagt, då brukar det vara en fingervisning till vilka erfarenhet eller vilken stress vi sedan innan bär på. Det i sig kan vi bearbeta och påverka. Fröet av längtan behöver inte vara ihopklistrad med ångest. De kan bearbetas åtskiljda.
Att leva sitt liv och sin vardag med personlig assistans dygnet runt har gjort att jag – om jag ska kunna fungera och må bra – måste just strukturera vilka pusselbitar av mina vanor, önskningar och ansvar jag vill prioritera. Jag tvingas vara väldigt medveten om hur jag gör allt jag gör, och vad som krävs. Jag håller i en workshop där deltagarna får ledsagas, äta eller utföra uppgifter utan ett eller flera sinnen. Den i särklass vanligaste kommentaren från deltagare är “Jag hade ingen aning om att jag gjorde så många saker på ett visst sätt.” Det är just så. Vi har mängder av små vanor, instinker och rutiner vi inte är medvetna om, förrän vi plötsligt tvingas göra dem annorlunda, eller blir beroende av andra människor (som omedvetet utför rutinerna på ett annat sätt!). Var vi lägger vår telefon när vi inte använders den, åt vilket håll vi stoppar in en fruktbit i munnen, hur vi formar våra fingrar när vi håller en penna, hur vi knyter skosnörena… ja, ni fattar. Jag kan inte få en assistent att göra allt exakt som jag tänker mig i varje mikrosekund, så jag måste välja och välja bort. Let it gooooo, som Prinsessan Elsa skulle sagt här.
Så jag har satte mig ned för att försöka beta ner de frågor jag ställer mig, för att få fram var mina känslor kommer ifrån. Hur jag kan bemöta dem. Som om vårt inre vore en apparat som behöver en manual, och vi vill göra en strukturell felsökning innan vi slänger hela skiten i marken .
Vilka krav kommer egentligen från mig själv och vilka kommer från min omgivning?
Hur vill jag bemöta dem? Vilka traditioner ger mig en bra magkänsla?
Vilka delar i de kraven utgörs av fysisk handling, och vilka delar är känslomässiga behov.
När jag bearbetar känslor och behov frågar jag mig vad de grundar sig i. Jag försöker definiera känslorna, och förstå i vilka sammanhang de uppstått, förstärkts eller förändrats. Är mina känslor, behov och förutsättningar annorlunda nu än då?
Kring traditioner och behov som är grundade i fysiska handlingar behöver jag kanske se över mina konkreta förutsättningar. Kan jag förändra dem så jag lättare kan genomföra dem?
Det vi upplevde som barn är sällan hela bilden av vad som pågick. Är min bild av mina barndomsjular realistisk? Finns det någon som fanns där som kan berätta om det jag kanske inte minns?
Vilka traditioner vill jag bevara och lägga min energi och tid på?
Hur ger jag mig själv utrymme för känslor och mående kring allt det här. Sorg och andra tillstånd behöver kanske få sitt utrymme. Kanske ger den dock även utrymme för annat.
Fram med yxan! Det är möjligt att rensa, planera och strukturera bland de konkreta handlingarna! Beskära julen så att de önskade och friska delarna får större chans att uppskattas och bevaras.
ST: Texten: ”Härligt med advent! …med ljus, myspys, gemenskap, traditioner och förberedelser inför jul. Glöm inte bort att ingen jultradition är värd mer än människorna som ska fira den. Ingen julstress är värd ångest eller ekonomiska skulder. Det finns ingen mat som inte är julmat och den enda som har något att säga om dina traditioner är du, oavsett vem du är.”
