Jo, det var faktiskt jättejobbigt. Jag fick en publik på 6 pers: en jurist, två tolkar, två handläggare och en handläggarstudenttjej. TVå timmars grävande i detljer kring min hygien och livsföring. Exakt hur gör jag när jag ska ta mig in i duschen? Varför har jag stödhandtag till toaletten? Klarar jag av att knäppa BHn själv?
Alla svar har de redan fått skrivet i en ansökan, men de måste höra mig intyga exakt hur värdelös jag är utan assistans? Exakt hur dåligt jag klarar mig och hur mycket besvärligare livet blir. Mot slutet av det två timmar långa förhöret få jag dessuttom veta att det inte är den närvarande handläggaren som ska ta beslutet för försäkringskassans räkning. Hon samlar enbart in information till personen som fattar beslutet. Hennes jobb var nog enbart att kolla om jag luras eller inte och hitta sprickor i min beskrivning som ansökan kan falla på.
Jag förstår att folk luras och håller på men måste man behandlas som en mordmisstänkt? Känner mig kränkt. Det värsta är ju att man vet att försäkringskassan nästan i regel ger avslag på första ansökan så man måste överklaga.
Har sovit bort hela eftermiddan, blev väckt av bostadsrättföreningens ordförande som knackade på och bad att sven skulle kontakta honom. Vår altan har inte brädor på framsidan, det ser inte snyggt ut. Shit, vilket jävla problem då! Tack och lov att man inte har hans jobb. Behöva bry sig om grannens altankant. Aja, vi får ordna det.
Nu längtar jag efter ottilia, vad skönt det ska bli att få nåt annat att tänka på!
