Ibland oroar man sig verkligen i onödan. Det blir ofta så när nåt är besvärligt att man undviker det så långt det går så att man till slut nästan får ångest av bara tanken av att man måste ta tag i det, som att köpa byxor. Men missförstå mig inte, det är verkligen skitjobbigt att prova byxer för mig. MEN igår gick det bra ändå. Dels så varvade jag det med lite trevlig shopping och så hade jag ju min veteranledsagare och assistent med mig. Det gjorde ju att allt runt omkring flöt på bättre.
Det blir ju en helt annan grej när man har nån som hjälper till att flytta småhinder så man kommer fram, sträcker fram micken till kassabiträdet, knäpper upp knapparna på jeansen man ska prova, leta på prislappen… En smarrig fikapaus på Espresso hause underlättar ju också. Emellanåt glömmer jag bort att jag har den där hjälpen av mina ledsagare och att det är just precis sånt här ledsagarservice är till för, så man inte ska isolera sig från att göra de här normala grejerna.
Man måste verkligen akta sig för att fokusera på det jobbiga.
Man blir ju lite glad när man ser att de satt upp taktila skyltar för synskadade utanför alla butiker. Det är synd att butiker bara verkar vilja att alla ska kunna komma in och gå runt inne hos dem. Raka gångar är verkligen underskattade i handeln! Men marieberg som galleria är bra byggt. Inga trappsteg eller kanter. Ljust och lätt att ta dig runt i byggnaden. Bra handikapptoaletter.
Upplyftande!
