Igår bröt jag tån. Jävligt onödigt, jag vet. Det hände när jag just blivit väckt och skulle rulla ut i hallen. Jag missade dörren lite, skulle man kunna säga. Jag mötte dörrkarmen istället och klämde tån mellan den och fotplattan. Ganska hårt. Det gjorde sjukt ont. Jag blev direkt riktigt sur på mig själv. Varje morgon när jag rullar ut i hallen tänker jag. “Jag måste säga till assistenterna att tända innan de går in så jag ser när jag rullar ut.” Om jag nu bara gjort det också. Över lag vill jag ju själv tända mina lampor. Jag vill inte ha nån som kutar framför mig och tänder upp.
Ottilia blev också ganska sur på mig. Medan jag ojade mig över en krossad tå låg hon och fejksov i väntan på uppvaktning. Det var nämligen hennes namnsdag. När jag låg i soffan med tån i kylt högläge hade hon fått nog och började ropa på mig från bädden. – Näääär kommer mina kakor på sängen? – Det blir inga kakor. Mamma har ont och du ska till skolan. -Meeeen dåååå, det är min namnsdag. Jag skulle få kakor. – Inte på morgonen. I eftermiddag. -Men… kakor?! Nerbäddad bredvid henne låg Sven som jobbat natt. I eftermiddags dök det upp en intressant diskussion mellan dem vem som egentligen hade lidit mest.
Tån var sne och bedrövlig. På förmiddagen blev den mörklila också. Jag gick till jobbet med en plastpåse som sko. Jag visade en kollega min tå för att visa hur hård jag är. Hon försökte ta mig till akuten. Den såg inte så rar ut. Efter jobbet hade jag tid på vårdcentralen. De skickade mig till röntgen där det blev bekräftat. På frakturavdelningen rätade de ut tån och tejpade fast den i stortån. Ohyggligt ont. Man gipsar tydligen inte småtår. Har man har otur och bryter leden måste man ibland operera, men det behövde inte jag. På vägen hem använde jag mina sista krafter till att köpa med ballonger och kakor så vi kunde fira det vackra namnet Ottilia. (Shit, vilket bra namnval!) Det blev ett härligt kalas.
Så här ser den ut nu när den rätats ut. Lite småsne kommer den förbli, men det är ju bara läckert. Inget jag kommer ha ont av när den väl läkt.
