Jag har aldrig lagt märke till strukturen i mitt vita tak så mycket som jag gjorde i går kväll. Hur den liksom är knottrig. Varför? Varför gör man ett innertak krottrigt men inte väggarna? Sådana triviala saker fastnar innanför pannbenet när man ska stirra på samma punkt i fem minuter.
Igår gjorde jag något annorlunda. Något kul. Jag stod (eller ja, satt) som nakenmodell medan min vän/assistent/ingifta kusin Lisa målade croquis. Den går i princip ut på att man på begränsad tid målar helkroppsporträtt. Vissa bara på 30 sekunder, andra 10 minuter. Kul var det och bra blev det.
Kul experiment, att inte bara vara naken, men verkligen visa sig naken och dessutom bli avbildad med valkar, skavanker och allt. Jag hoppas att jag får möjlighet att göra det igen.
Det var verkligen jättekul. Kul sätt att komma bort från sin egen självbild som rörelsehindrad och bara bli en kropp.
Jag delar med mig av ett par stycken här som inte avslöjar så mycket men är väldigt fina. Vardera gjordes på 60 sekunder.
