Jag tror inte att jag varit riktigt ärlig angående varför jag ville ha barn. Sanningen är det enbart var för att få ha julgran hemma. Det var nämligen varit viljekamp inför varje jul ända sedan jag och sven flyttade ihop för sisådär hundra år sen. Jag vill absolut ha en julgran och sven vill inte städa upp alla barren. Jag lovar att vattna den vareviga dag men glömmer bort det. Plastgran och kungsgran duger inte! Det ska lukta pappas skog i hela huset.
Sen vi fick barn är ju det min triumf i diskutionen för vem vill neka sin dotter en gran? Ingen, inte ens om hon är 8 månader gammal. Hela julen får ju förövrigt ett helt nytt skimmer när man har ett barn med i leken. Kolla in pepparkakshuset vi gjorde förra helgen! Lägg märke till Pippi som tagit över hela stället och Pervotomten i bakgrunden. Jag har försökt slänga honom hela året men nu när vi inte fått in vårt julpynt från landet får han vara med oss ändå, så länge som han uppför sig alltså!
Så här lät det innan:
– Ska vi sätta dit godiset nu, maaaamma?
– Nej först måste vi ta fram grejerna
-Sen sätta fast godiset?
-Först måste vi sätta ihop pepparkakshuset.
-Sen godset?
-Sen ska vi spritsa dit glasyren.
-SEN SÄTTER FAST GODISET! *väldigt bestämt*
-Ja.
Någon måtta på tålamodet får det vara. :-) Hon var superduktig. Vi hade fantastisk hjälp av ass. Petra att genomföra det. Hon fick förstås hjälpa mig att sätta ihop huset och att hålla stilla mina armar när jag spritsade glasyren. Det var så jäkla kul att jag kunde göra det “själv” och inte bara titta på.
